Efter en urjobbig fyradagars arbetsvecka blev det till slut midsommarafton! Inte någon speciellt romantisk sådan, utan började med att vi stängslade om stonas sommarhage. Leif lavade ved, medans jag handlade och planerade inför morgondagens trip till Jylland. Leif hade tagit på sig ansvaret för Ellens missade entre i utställningsringen förra Danmarksresan och erbjudit sig följa med även denna gång. För att slippa göra om äventyret ännu fler gånger anmälde jag till två av en tredagars utställning med övernattning på hotell. Mimmi ville tyvärr inte agera hundvakt på midsommarafton, så vi fick avstå fredagen och hade alltså bara en chans till 2 cert. Tack och lov, för inte en natt till på det hotellet! Det fullständigt stank rök när man öppnade entredörren. Man nästan ryggade tillbaka. Toalett och badrum fanns inte på rummet, men det kunde man ju stå ut med. Man får vad man betalar för, så sant! Dock hade jag gärna avstått betala för underhållningen från baren inunder natten igenom. Det gick inte att få en blund i ögonen. Ellen var väl helt slut efter första dygnet, så hon skötte sig exemplariskt i utställningsringen morgonen därpå och fick då sitt tredje juniorcert, med super kritik, av Jelena Kruus. Det andra certet fick hon för Bertil Lundgren dagen innan. Därmed var juniorchampionatet i hamn. Phu! 😅 I ärlighetens namn är jag inte det minsta förvånad över att det gått så här lätt! Det är en oförskämt bra tik jag fått (välja 😊). Mitt förstaval dessutom, trots att uppfödaren valde först, utan tvekan. Det känns ungefär som när jag valde Chatte en gång i tiden. En riktig A-valp, bäst i kullen, och en sjutusan till nedärvare! Min stamtik i kennel Inkwells. Henne har jag mycket att tacka för. ❤️

Det är dock lite värre med föl. Då det bara blir en per gång är det ju inte så mycket att välja på. Där görs det största valet redan i avelsplaneringen. Trots det är jag så otroligt nöjd med de allra flesta föl vi fått. Ibland kan jag känna att det skulle va bra att bli lite missnöjd, så man inte vill behålla. Livet skulle bli så mycket lättare. Man kan ju omöjligt behålla allt! Ändå är jag väldigt svårimponerad. Det är en brist jag har. Jag blir lätt lite blasé och har svårt för att uppskatta halvdåliga hästar. Föda upp trevliga familjehästar är ingenting för mig. Tyvärr har jag med ålderns rätt fått svårt att matcha fram mina hästar, så det är väl dags att börja trappa ner. Jag har ju fått ett riktigt bra stoföl efter Imd i Tekla. Henne har jag gott om tid att gå vidare på senare, om jag skulle vilja. Jag har ju nu även fått ett föl på Óskadis, så jag kan vänta och se med henne också. Nu vill jag rida henne, hon är så fantastiskt rolig att rida. Åh, vad jag har längtat! Tröttnar aldrig på henne! Tyvärr fick vi ju ett hingstföl efter henne, men antagligen en keeper.

Leiftri är fantastiskt spänstig och elastisk, precis som sin mor!

Imds Andvari är ett riktigt bra hingstämne och vi kunde bara inte med att kastrera honom. En otroligt bra stam har han ju dessutom! Men, men.. måste nog säljas. Vi kan omöjligtvis ha mer än en hingst och det är antagligen Frodi. Men så blev det ju en liten röding till i år, Lillebror. En riktig lite spjuver, som vi bara inte får fästa oss vid! Fast det blir svårt. Han är en riktig goding och gör allt för att imponera!

Vi har varit så i valet och kvalet hur vi gör med Ófeig. Det är verkligen i grevens tid om vi ska få något föl alls efter henne. Det blev ju inget förra året. Vi bestämde oss idag. Vi måste ju ha ett föl efter Vadas enda dotter. Det vore ju skamligt att inte använda ett sto med så hög bedömning (utan att ens ha visat passen) i avel. Det får bli med Mettes fantastiska Sörli! Vem annars! Sedan är det avelsstopp!

Dags att komma igång. Óska får följa med Ófeig och mig som handhäst.

Första gången var det helt hopplöst, eftersom hon vill gå så nära och har så höga lyft att hon slår av mig stigbygeln hela tiden. Tur hon har så lätt för att samla sig vid hand och är så otroligt lydig. Hade glömt hur samarbetsvillig hon är. Hon nästan läser mina tankar – mitt ❤️

Annonser