I slutet pĂ„ förra veckan tvĂ€rdog Mimmis nya (nĂ€stan) bil pĂ„ hemvĂ€gen. BĂ€rgaren, som hĂ€mtade den lördag morgon misstĂ€nkte att kamremmen gĂ„tt och för att spĂ€ pĂ„ lite extra, att den kunde slagit sönder motorn. Bara sĂ„ man hade nĂ„got att fundera pĂ„ över helgen! 💾💾💾💾💾💾💾💾💾💾💾💾💾💾💾💰

Det visade sig mĂ„ndag eftermiddag att sĂ„ var fallet och eftersom bilen gĂ„tt 700 mil för lĂ„ngt att LĂ€nsförsĂ€kringar inte skulle ta det. Hundra tusenlappar för en ny motor till en bil av 2017 Ă„rs modell (150′ visade det sig senare), inte kul alls.

Dock slutade det med att det berodde pĂ„ att kamremmen, som var hel, men, hade lossnat och Wolkswagen som gjort all service tog pĂ„ sig det hela! 👏👏👏

Vi förstod nog att Ellen varit aningens skendrÀktig efter löpet och aptiten har varit allt annat Àn bra. Nu Àr den perioden dock över, utan en valp i sikte. Dock Àr det gamla energiknippet tillbaka! Hon började med att förvÄna mig mÄndag morgon genom att smaka pÄ en spak pÄ min stol. Samma sak hÀnde ett par gÄnger till i veckan. I torsdags blev jag ÀndÄ lite chockad, och förb-d, nÀr hon gnagt sönder tyget till sitsen pÄ samma stol, efter att aldrig nÄgonsin tidigare under hela uppvÀxten fördÀrvat nÄgonting.

PÄ kvÀllen nÀr vi kom hem hade nya spÄrlinan anlÀnt med posten! Ellen blev lika glad som jag och gjorde glÀdjesprÄng i luften. Hon sÄg direkt vad det var, samma fÀrg som den gamla, fast grövre och greppvÀnligare. NÀr hon for uppÄt bÀnkskivan daskade jag till henne, varvid knÀppet for upp och slog till henne pÄ högerknÀet. Hon tjöt till och sprang pÄ tre ben en stund. Jag förbannade mina snabba reflexer, men det var strax glömt och vi tog en runda i hÀgnet, som vi brukar. NÀr vi var halvvÀgs var Ellen inne i snÄren och rotade, och rÀtt som det var hördes ett yyyylande, som höll pÄ och höll pÄ, och jag sprang, in i snÄren och ropade och letade. Efter en liten stund dök hon upp, utan en skrÄma nÄgonstans, hur jag Àn letade. Det rasslade lite i snÄren, men jag lÀr aldrig fÄ veta vad som hÀnt!

NÀr vi kom hem tog Ellen bollen och eftersom ingen ville leka tog hon en repa genom huset. Det sa tjong nÀr hon dÄnade in i hallspegeln och hon hann precis dÀrifrÄn innan den föll i golvet med ett kras.

Mimmi sĂ„g spegeln utanför dörren, dvs det som var kvar av den, kom in och sa ”Sprang hon in i den!” MĂ€rk vĂ€l, inte ”Vem har…?” Ellen, sĂ„klart!

Man kunde ju tagit alla dessa hĂ€ndelser, samma dag, som ett ”tecken”, pĂ„ att man kanske skulle stanna hemma. Men sedan kan man ju ocksĂ„ vĂ€lja att inte fundera mer pĂ„ saken. Man vill ju helst inte veta om hon nu ( i och med spegeln đŸ€”) fĂ„r 7 Ă„rs olycka. OlycksfĂ„geln! Jag cyklade fram och tillbaka pĂ„ vĂ€gen och Ellen var ohalt och piggare Ă€n nĂ„gonsin, sĂ„ in i bilen och ivĂ€g till Herrfallet och RiksutstĂ€llning 2019 bar det.

Jag hÀmtade upp syster Cina, som förbarmat sig över mig, och följde med mig och campade över helgen. Vi bodde i en 2-mannastuga, utan vatten, men helt okey för ett par dygn. Det var riktigt trevligt. NÄgra lÄngpromenader med Ellen, sÄ lyckades hon hÄlla sig i skinnet.

Mindre lyckat vart det pĂ„ utstĂ€llningen. Jag rĂ„kade för tredje gĂ„ngen pĂ„ kort tid ut för en domaraspirant. Om den i Danmark drog ut pĂ„ tiden, sĂ„ var hon i alla fall korrekt, la sig inte i bedömningen, utan gjorde sin egen, och skrev egna kritiker. Denna norska kvinna tog helt över hela förestĂ€llningen, bedömde varannan hund, tyvĂ€rr Ellen, och diskuterade allt med domaren. Han var aldrig nĂ€rmare min hund Ă€n tvĂ„ meter. TyvĂ€rr gick Ellen inte helt rent första varvet (varken jag sjĂ€lv eller nĂ„gon annan noterade detta, vad jag hörde), och det hĂ€ngde hon upp sig pĂ„, trots att domaren pĂ„pekade att Ellen gick bra resten av uppvisningen. Jag överhörde att de kom fram till att sĂ€nka henne till very good, sammantaget med…, jag hörde nĂ„got om fronten. Ellen stretade bakĂ„t nĂ€r hon grĂ€vde henne lĂ„ngt bak i halsen och sedan inspekterade den hĂ„riga magen. DĂ„ kĂ€nde hon pĂ„ skulderlĂ€get, som blev framskjuten! SĂ„ förvĂ„nande! 🙄 Samt att ögonen blir ljusa nĂ€r pupillen blir en liten prick i solgasset. Man kan hitta alla möjliga fel om man bara anstrĂ€nger sig. Mamma Solda blev i alla fall BIR (bĂ€st i rasen), BIS (best in show) samt bĂ€sta veteran, sĂ„ trots sina vanartade barn slutade det ju bra.

Jaime von Den Donau-Wirbeln BIM, J BjörnkÀrrets Hertzogin Aida BIR

PÄ kvÀllen var det grill- och rÀkbuffé i restaurangen, samt prisutdelning till ViltspÄrmÀstaren. Det var nÀra det gick till SkÄne i Är igen, men Geir fick nu nöja sig med ett andrapris. En riktig bragd, med tydligen endast tvÄ till spÄrslut!

Jag berĂ€ttade inte för systern om grillbuffĂ©ens dĂ„liga recensioner, dĂ€r nĂ„gon skrivit att rĂ€korna var enda behĂ„llningen. RĂ€korna missade vi helt, och nĂ€r vi kom pĂ„ det, var de helt slut! Vi tyckte dock maten var god, ölen var super, och cavan rena drömmen! đŸŸ

Annonser