You are currently browsing the monthly archive for maj 2019.

Denna vecka har jag och Ellen varit på kurs igen, nu tredje delen av ”Kom igång”-kursen i bruksgrenarna. Vattenapportering var det som gällde denna gång. Någon deltagare undrade om Ellen badat någon gång än i år. Jodå, Ellen badar minst en gång om dagen oavsett årstid. Simmat vete fåglarna, om hon gjort på länge. Det är mest diken som gäller i Ellens värld. Hon fick då börja uppvisningen, fast med lite tvekan om hur man bär sig åt när bottnen plötsligt försvinner under tassarna. Den först kastade anden hamnade väl långt ut i dammen, så den fick hämtas in av en mer rutinerad öppenklasshund, och därefter kastas ut igen på mer lagom nybörjaravstånd. När så Ellen väl kom iväg var hon lite väl exalterad och simmade rättuppstående med plaskande framben. Man måste ju se vart man är på väg! 😆 Men hon bärgade i alla fall anden utan tvekan och sprang rakt upp på land, utan att skaka av sig, och lämnade av direkt i hand! Som om hon aldrig gjort annat! 👏

Jag har faktiskt ridit lite också, fast det är inte så mycket att orda om. Ofeig gör sitt bästa, alltid. Lite värre när hon är för tjock, men då tar hon bara i lite mer, så löser det sig också! 🤣

Vi gjorde ett sista försök att ta utställningschampionaten på Lisa. Denna gång i stor konkurrens. Det var 12 stycken tikar bara i jaktklassen. Lisa lyckades bli fyra, trots att domaren tyckte hon var i tunnaste laget för dagen, med excellent, men tyvärr utan Ck. Så där sket det sig! Inte så lätt att få i sig maten när man är ”högdräktig”, menar Lisa. Tur då att hon ska valpa nästa vecka! Not! 🤣

J Västralunds Itzi – Matten tycker Lisa är snygg iaf! 🤩

Annonser

Så kom den stora dagen jag sett fram emot. SVK Södras vårutställning för Hans Rosenberg. Jag har gått rasdomarutbildning (inoff) för honom en gång i tiden och respekterar hans kunnande och hundöga mycket högt. Han är synnerligen kompetent och specialist på konstruktion och rörelser, oavsett ras. Det bästa var att han uppskattade Ellen och höll öppen kritik om hur föredömligt välkonstruerad och välbalanserad hon är och framhöll hennes gångarter. Jag är nästan mer glad för hans omdöme än för meriterna. Hon fick Excellent, CK, Cert, BIR, och som lingon på moset slutade hon som Best In Show! Inte jättemånga raser, men flera fina. 🤩

Tada!

Tyvärr skymmer vi alla fina priser på fotot! Det var länge sedan jag ställde på en utställning med så digert prisbord.

Så träffade jag Marie, en gammal bekanting från förr, på gamla goda flattiden. Det var riktigt roligt. Vi hade massor att prata om, och hennes fina hanvalp blev BIR och BIS-valp, liksom hennes tik BIS-veteran. Hoppas vi träffas igen på Herrfallet i juni.🐾

Vi fotade ju stjärnskottet när vi kom hem från Danmark, och fick massa grattis på Fejan.

Visst är hon bedårande vacker! 🤩

Nu är örat läkt och hon kan motionera i hägnet igen. Man kan ju hoppas det ger henne aptiten tillbaka. Hon har tappat lite efter löpet, även hon (Lisa bantar). Annars har det kommit väl till pass att träna passivitet. Vi har även tränat jägarfot, med och utan koppel. Ellen hänger med, back (=fot) ner till stohagen varje morgon för att kolla Imd, som snart ska föla. Hon får sitta/stanna utanför hagen och vänta. Ibland är hästarna hundratals meter iväg, men än så länge har det gått bra.

Så var det avslutning på viltspårkursen. Ellen fick gå ett anlagsklass blodspår och det klarade hon, med lite krusiduller i björksnåren. Inte visste vi va vi va va, men klöven hittade hon och plockade i farten. 😅 Riktigt duktigt jobbat. Skulle nog behöva gå ett spår till innan provstart, så anmälde inte till nästa helg.

Söndag morgon blev det sovmorgon. Ända till klockan sex. Vi bestämde oss för att lämna Lisa hemma, eftersom hon redan fått vad hon behövde, och eftersom Ellen skulle gå sist i ringen var det ingen brådska. Vi kunde till och med shoppa loss i lugn och ro. Leif betalade! Hon köpte en boll till Ellen och hon vart helt lyrisk över allt pipande, och en skitupplockare. Jag köpte ett nytt utställningskoppel. Det var samma tio hundar som dagen innan. Denna gång fick vi nöjet att klå gårdagens BIM-vinnande junior, och Ellen fick istället juniorcertet och Cruftskvalificering. Heja Ellen!

Vänstervarv i Roskilde

Vann tikklassen gjorde Ellens pappas mattes tik Ria, som hade åkt ända från Trondheim. De fick med sig både Cert och Cacib hem, så titlarna var bärgade och det vart en lyckad resa även för dem. Grattis Grattis! 🏵

Fredagen skulle tillbringas i Lund, och with a little help… gick det att fixa en telefondag hjälpligt. Vi tog bilen denna dag, så tack vare det orkade jag ändå förbereda inför lördagens utställningsäventyr. Leif lät meddela att han och grannen var på kreatursjakt, efter förrymda ungdjur, och kom inte hem förrän det nästan var läggdags. Jag skrev en lista på allt jag behövde hjälp med. En av dem var att få av mig kängorna. Det var stört omöjligt för mig att få upp knappen till boa-vajern, efter kvällsrastningen, så jag spolade istället av dem i duschen och använde dem som inneskor. Jag var redo för sängen strax efter midnatt och skulle ju inte stiga upp förrän fyra, så det var goda tider. En sak till, hände! När jag precis kommit hem (förutom att Ellen, som vägrat göra ifrån sig i rastgården på hela dagen, efter att Leif rastat innan han åkte, ändå pinkade ner hela köket när jag kom innanför dörren), och torkat golvet, så kände jag att jag var torr i ögonen. Jag tog i ögondroppar, varpå den vänstra linsen försvann in bakom ögat. Jag spolade och spolade, men det var stört omöjligt att få fram den. Jag får väl sova på saken och se om den dyker upp. Eller be om hjälp på måndag, tänkte jag. Det skavde bra, men på morgonen dök den upp, kryss i taket, dubbelvikt och geggig i ett rött öga. Jag fick väl klara mig med enbart en lins, förstod jag. Bättre än inget!

Vi hann iväg som vi skulle och var framme i Roskilde strax efter åtta, efter att ha besökt rastplats, inhandlat Bropass och kört på grönt, gick allt som på räls. Efter att ha terrat kennelklubben angående Lisas arbetscertifikat, och till sist fått det per mail, kom till slut även originalet per snigelpost, postat en vecka tidigare. Vi fick då ut vår nummerlapp, samt hittade enkelt båda utställningsringarna, och tänk att de låg nästan intill varandra, 42 repektive 44. Vi hade ju inte införskaffat någon katalog, för två drevrar, och en junior (kunde ju inte vara så många fler av max tio vorsthrar). Det visade sig att den andra drevertiken var en svenskfödd DKJUCH med massor av utmärkelser på både prov och utställning (berättade de stolta ägarna), och gick alltså i samma bruksklass. Ridå ner! Lisa skulle in som nummer 13 i ringen och Ellen som nummer 33 i sin, så det var väl gott om tid, trodde vi. Men icke! Nästan alla tidigare hundar skulle även bedömas av en domaraspirant, och det tog evigheters evigheter innan hon var klar! Så den ordinarie domaren fick vänta och vänta på att aspiranten skulle bli klar. Leif fick sedan gömma sig för att jag skulle få med mig Lisa runt i ringinen. Det gick väldigt bra till en början, men så uppstod saknad och hon såg väldigt vilsen ut. Som väl var hade domaren då redan bestämt sig, så Lisa fick Exellent Ck Cert Cacib och blev BIR, innan vi rusade vidare till nästa ring. Där visades den ena hanen efter den andra, så jag väntade på hanhundsklassen. Det var tält tätt inpå utställningsringen, så vi satt mitt emot domartältet, och ringen var stoor, så jag hörde inte alls vad som sades. Såg tydligen inte heller, mer än att Leif inte tyckte det var snyggt med kuperad svans. Då, som först upptäckte jag att det var en tik!!! Juniortik? Såklart! Jag hade missat Ellens klass. Jag rusade fram och frågade hur det hade gått till. Vi stod tre stycken och tittade och hade missat att ringsekreteraren hade ropat. Hon sa att hon till och med hade frågat om någon visste om jag var där. Naturligtvis visste ingen det, eftersom jag var okänd för dem, och allrahelst inte konkurrenten! Ringsekreteraren var ensam och rörde sig knappast utanför tältet, så att ta sig så långt som till andra sidan ringen och ropa in var väl otänkbart. Så jag, halvseende och halvdöv också tydligen (förstår näppeligen språket och definitivt inte det danska räknesättet!) hade tillsammans med övriga åskådare missat både bästa hane och inrop till juniorklass tikar. Snopet!

Tydligen gillade den norske domaren juniortiken, som fick juniorcertet och slutade som BIM, före både nordiska championtiken och Certtiken. Så kanske det spelade kvitta om vi varit inne i ringen eller ej. 🤣 Vi får väl se imorgon hur det går då!

Vi körde i alla fall hem när rasen var slut, och det var skönt, även om vi missade leta efter min restnoterade medicin. Inte många rätt denna dag!

Men nu är Lisa ”bara” ett svenskt CK ifrån SEUCh DKUCH INTUCh, och en hare ifrån SEJCH. 👍😍

I måndags fullständigt översvämmades hundarna av fästingar. De var överallt och vi plockade och plockade. Pelle skrev ut Bravecto på tisdagen som vi gav på kvällen. Redan dagen därpå kunde jag dammsuga upp hur många döda torkade fästingar som helst, trots att vi plockat så noga. Snacka om att man missar! Pelle övertygade mig om att det var godkänt även för collie, så Maja fick också, och hon överlevde. Sicken tur! 😅

Detta är bästa fästingtången, införskaffad för mer än tjugo år sedan. Numera lagad med eltejp, då det inte går att få tag på nya. 😐

På måndagen lyckades jag boka in distriktsveterinären att komma hem och vaccinera Leffe på tisdagen efter jobbet. På morgonen ringde hon och ville komma ett par timmar tidigare! Det var lite kaos på jobbet redan på morgonen, eftersom det var strul med att få headsetet till telefon att fungera, så jag kunde omöjligt komma på någon bra lösning. Men med gemensamma krafter löste det sig ändå, så jag slapp grunda om honom, och nu är både Tekla och han i fas med de andra. Det är bara Andvari, som vi redan grundat om en gång, som är i ofas. Veterinären vill man ju inte ha hem i tid och otid. Brukar säga att ett veterinärbesök kommer sällan allena!

Nu går hästarna redan på sitt andra sommarbete. Det är framförallt med tanke på att vi vill ha Imd närmast huset när det är dags att föla, och det är bara en månad kvar. Tänk om jag kunde sia om när det är dags lika bra som med lillebror. Jag passade på att verka hennes hovar lite i hagen, en sista gång inför fölning. Så klippte jag hennes kastanjer på bakbenen. De har blivit mycket hårdare på senare år. Förr gick de att dra av som i skivor.

Vi tog Ellens stygn på fredagen, innan jag for från jobbet. Det såg helt ut, men lite knögligt. Skönt i alla fall att det har läkt utan komplikationer. Redan på kvällen tog vi en promenad i hägnet, och hon passade på att bada i bäcken, såklart. På hemvägen kom vintern tillbaka

i kulform. I alla fall kuligare än snö, som till och med blivit liggande på andra håll.

maj 2019
M T O T F L S
« Apr   Jun »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Annonser
%d bloggare gillar detta: