Mimmi tycker Ellen inkräktar väl mycket på vår fritid, och jag är väl böjd att hålla med. Härom dagen drillade jag henne hårt. Jag sa till Leif, att när jag sätter den sidan till är jag inte god att tas med, och han instämde! 😳

Han hade lovat följa med på SVK:s unghundsmönstring, och det stod han fast vid fastän han fick en akut insättande lårskada kvällen innan. Jag tvingade i honom smärtstillande, och sedan var han fit for fight mot den isande vinden som pinade oss. Den vill vi ju inte vara utan, men den kunde varit betydligt mycket mildare. Förra helgen gick jag och svettades i min skinnbyxor. Idag var de svinkalla, utan underställ. För det kunde väl ändå inte behövas! 😳 Det hade inte skadat, kan man lugnt påstå. Jag paltade på mig allt som fanns att tillgå i bilen. Ellen fick, förutom sitt signaltäcke, på sig flattarnas gamla Triumphtäcke, i gummi med tjockt fleecefoder och krage. Hon var mycket nöjd med det. Eller, brydde sig inte om det! 🤔 Det stod jakt skrivet i pannan på henne denna dag och jag fick knacka på flera gånger, för att kolla om det var nån hemma. Vi körde lydnad och passivitet om vartannat. Jag vet inte om nåt gick in. Det var enbart unghundar mellan 10 månader till 2 år närvarande och Ellen var alltså yngst, och möjligen grönast. Gröna klor hade hon efteråt i alla fall, efter att ha sprungit på de oändliga vallarna.

Unga förmågor

Det började med bus och flåspring mellan E och en ung munsterländer. Till slut fick vi bryta för det var dömt att misslyckas. Nästa släpp med en mer rutinerad hane gick bättre. Han struntade i henne och hon gav upp efter hand. Vi bjöds på korv och äppelmust och avslutade när en ung dansk korthårshane fattade stånd på ett rapphönspar och gjorde en fin resning samt respekterade uppfloget fint. Hatten av för den fina uppvisningen! 👏👏👏

Därefter släppte jag med en äldre strävhårstik som pratade allvar med Ellen (några gånger) och därefter höll hon sig på avstånd. När surtanten vart uppkopplad visade Ellen att hon visst kunde reviera, nästintill perfekt, och hade full koll på både matten och pipan. Sicken tur! Då var det den nya situationen som ställde till det, de stora vidderna, ”lekkamraterna” som inte skulle lekas med och kanske löpet. Man får väl ha lite överseende, träna på och hoppas polletten ramlar ner, så småningom!