Volvon har tjatat både länge och väl om att det är tid för service, för att på senare tid övergå till att ”tid för service är nu överskriden”. I dag var det då klappat och klart att lämna bilen på verkstaden 07.00, innan jag for till jobbet. Vi skulle dessutom ta med Mimmis BMW för att kolla ljusinställningen, efter att hon fått byta lampa akut en kväll efter jobbet.

Igår plingade det till i min mobil: påminnelse om tid för mammografi kl 07.30 tisdag, det vill säga i morse. Någon ordinarie kallelse har jag inte fått. Att det skulle bli lite tajt om tid, förstod till och med jag. Det visade sig gå finemang att flytta fram tiden till 07.55, så hinner jag ändå i tid till jobbet. Dumt att dra på sig en massa onödig väntetid!

Allt flöt på som smält smör. Jag steg upp en halvtimme tidigare och Leif fixade djuren och vi hade nästan tre minuter tillgodo innan Bosse slog upp dörrarna till verkstaden. Mimmis kärra hade fått lampan ditsatt på fel håll, så det var snabbt åtgärdat. Vi körde hem och bytte till något mindre halkigt fordon och fortsatte mot Hässleholm, där Leif väntade max 10 minuter utanför mammon, innan han lämnade av mig, utan jyckar, på jobbet vid 08.00. 👍😅 Så ska en slipsten dras. Jämn takt!

13.03 hämtade han mig igen, nu med Ellen i bagaget, för att fara mot Hylte (vet inte för vilken gång i ordningen), för att köpa ny pejl (och ett par snuskigt prisvärda gortexkängor). Den andra säljer vi på blocket. Vi åt en utsökt bagel, från macken i Markaryd, på vägen. Bara den var värd resan! Mozzarella/pesto!👌 Leif tog en kyckling/bacon, som inte var sämre den.

Det tog väl knappt en halvtimme i Hylte så var vi väg hemåt igen. Vilket flyt!

Det var när vi kom hem igen som det började. Bromsklossarna var slut, så volvon fick övernatta hos Bosse, men det var väl inte hela världen. Det var när Leif hittade muspekaren till TV-datorn, liggande i hundfåtöljen och därefter ett vältuggat AA-batteri i TV-soffan, som vi förstod vad odjuret haft för sig medan Leif fodrade hästarna inför avfärden vid lunchdags. Men Ellen brukar ju aldrig, sätta i sig saker. Bara smaka lite, och fördärva möjligen. Det andra batteriet lyste dock med sin frånvaro, liksom ficklampan. Vi vände bokstavligen upp och ner på allt som stod väggalöst, fåtöljer och soffor, men inget batteri. Då ringde jag jouren och fick på stört en akuttid på Hässleholms djursjukhus. Ellen hade ju dessutom bara petat i maten när vi kom hem, och det har bara hänt en gång tidigare. Bäst att slå en röntgen och kanske hinna kräka henne, om vi har tur, resonerade vi. Precis när jag var på väg att fara iväg, kom jag på att ficklampan kanske kunde blivit kvarglömd i sadelkammaren igår kväll. 🤔 Det hade den inte! Däremot låg den i Mimmis bil. Konstigt, där har jag inte ens varit. Jag sprang in och vi gjorde om proceduren med underredskontroll av möblemanget. Mycket kan man hitta där, hundben, dammråttor och leksaker, men inget batteri. Men, även en blind höna… Leif såg något glimma till under den fula snidade draken och se, där var det!!! Batteriet. Jag ringde genast återbud till jouren. Tänk vad pengar vi sparat!

Stilstudie av galen valp!

En dag hade Ellen flyttat fåtöljen ett par meter, så den stod borta vid fönstret. Då låg naturligtvis Lisa på fönsterbrädan. 🙃

Mitt i allt spektakel under dagen kom jag på att det måste vara lillebroderns fyllårsdag idag! Jag checkade av med systern om han ville bli firad, och det ville han. Så jag ringde, grattade och anmälde vår ankomst till 50-årskalas på lördag. Om lillebror fyller 50, måste jag kanske inse att jag själv måste vara närmare 50+, snart! 😱

Annonser