You are currently browsing the monthly archive for februari 2019.

Nya terminalglasen kom härom veckan och oj vad bra jag ser nu. Jag beställde även ett par nya progressiva, med smartdriveslipning, för att förbättra mörkerseendet vid bilkörning. Kontorsflytten närmar sig med stormsteg och då blir det långpendling!

Man får passa på att få lite hyfs på odjuret innan dess, för sedan kan man ju lätt räkna ut att fritiden är begränsad.

Ellen är väldigt lättlärd, men all over the place. Svår att komma inpå livet, liksom. Hon bara springer och springer. Man ska nog vara pensionär för att hinna med att aktivera såna. Kruxet är väl i så fall tajmingen. Man får va fit, för det gäller att ligga steget före, samt att vara bestämd och verkligen mena det man säger. ”Det där var för lite!” brukar Leif säga (Ellen är stoor nu, lite bufflig och hårdhudad, men såå snäll, innerst inne, om hon bara hinner lyssna 😍). Nej, så är det verkligen inte! Jag kan bli fruktansvärt arg och bestämd. Jag minns att jag skrämde slag på hela internatskolan en kväll när vi pluggade inför ett prov morgonen därpå. Andra valde att festa och det var ett herrans oväsen. Efter åtskilliga påtryckningar från min rumskompis, utan resultat, blixtrade jag till. Därefter vart det knäpp tyst i huset och förblev så, resten av natten. Så arg blir jag sällan, det kanske bara händer nån gång per decennium, men då är det inga tveksamheter. Det gäller att vara tydlig och distinkt! 🤣 Bara det att Ellen är som en förvuxen bebis, som har svårt att tygla all sin energi. Så vet hon att matten älskar henne, speciellt när hon sätter sig framför, sätter upp nosen, spänner ögonen i en och säger ”Förlåt, förlåt förlåt! Jag skall aldrig göra så mer!”

Då nästan tror man henne!

Och pappa! Det är ett uttryck jag hört honom säga många gånger genom åren, men aldrig förstått riktigt. När jag googlade såg jag det är en boktitel. Får kanske läsa den nån gång.

I torsdags for vi upp till Alvesta för begravning. Vi körde om Ljungby och helt plötsligt på 25:an strax innan Alvesta körde vi in i ett vinterlandskap. Som att köra rakt in i en vit vägg. Stora snöflingor virvlade ner från skyn och lade sig i stora drivor. Mer och mer snö var det ju närmare kyrkan vi kom.

Det var sorgligt och en egendomlig stämning i kyrkan, men efteråt trevligt att träffa släkten, som vi inte haft så mycket kontakt med på bra länge.

Så fina blommor

När man så äntligen har gått och lagt sig, för sista gången, efter att alla djuren fått sista målet och är rastade, och det låter som att någon håller på att välta huset! 😵😱🤔 Är det bara att stiga upp igen och undersöka saken. Det är Alfons som blivit instängd i TV-rummet och försöker bryta sig ut. Snarrrk 😴

Annars kunde det ju varit Ellen som möblerade om. Det gör hon var dag. Ibland ställer hon fåtöljen vid fönstret. En dag hittade jag ju Lisa liggande på fönsterbrädan. Samarbete lönar sig!

Andra dagar ser det ut så här.

Fast då är det Leif som möblerat, för att han inte vill ha en vorsteh i möblerna. Ellen tror det är ny säng, till henne!

Lite knivigare att ta sig i och ur, men ingenting är omöjligt!

Översvämningen i hägnet har lagt sig. Så idag simmade Ellen i bäcken istället. Dammen är ju fortfarande frusen. Detta hann hon med samtidigt som vi tränade reviering i beteshagarna. Jag tycker de är ganska stora, men uppenbarligen inte stora nog! 🤦🏼‍♀️ Söklusten är det inget fel på. När vi var klara fick hon flatterycket. Överskottsenergi!?! Jag får snart plocka fram cykeln (eller springskorna 😅).

Till dig oxå! Hann jag inte ens säga. Jag hade köpt med mig wienerbröd med chocolade hem till fikat, dagen till ära. Kände mig glad över att Leif lovat hjälpa mig att träna Ellen, och tänkte vi kunde ta en gofika efteråt. Eftersom jag ändå slutade tidigt köpte jag med en ostmacka, så jag skulle bli snabbt färdig. Jag hann inte innanför dörren innan Leif fiskat upp sitt wienerbröd (och hade gärna tagit min lunchmacka också, ovanpå sin pizza) och satt i sig det framför TVn. Så romantiska är vi här hemma! Det var länge sedan jag slutade fira någonting alls. Det är ju tanken som räknas, eller hur det nu var! 🤔

Jul, påsk, födelsedagar, bröllopsdagar – same same! Men lite roligt hade det ju varit tillsammans med någon som uppskattat gemenskap och samvaro! Fast jag har ju alla mina djur. Synd bara att jag inte kan ha dem på rummet. 😍

Fast jag har ju mina tre små vänner! 😂

Snön töade bort och hela gården var en enda halkbana. Enda sättet att ta sig fram var med Icebugs. Alla var livrädda för Ellens glidtacklingar, när hon kom farande, utan en chans att kunna stanna. Jag har aldrig tidigare sett en hund sitta och kissa åkande kana! 🤣

Vi bestämde oss för att skippa rida och Mimmi hängde på kvällspromenaden med hundarna istället. Jag funderade på toabesök innan vi gick iväg, men efter besöket hos hypnotisören, för nu snart fyra år sedan, har jag inte längre besvär av min stressmage. Så vi traskade iväg i mörkret. Ungefär 100 meter in i hägnet började jag känna mig lite illamående. Ska du vända, undrade Mimmi. Nä, traska varvet runt ska jag väl klara. 😇 Det fixar sig! Efter ytterligare ett tiotal meter var jag betydligt mer tveksam, och vände hem, påhejade av Mimmi. Jag tar med hundarna runt, sa hon, medans jag masade mig hemåt, alltmer vinglig ju närmare gården jag kom. Efter att ha tömt magen krånglade jag mig i pyamasen och slängde mig i sängen. Där låg jag sedan utan att kunna röra mig. Hela rummet dansade och jag hade fullt shå att hålla mig kvar i sängen, kändes det som. Leif fick tre uppdrag via sms: spann, tofs och bubbelvatten, sedan gick natten, och nästa dag i magsjukans töcken!

Ibland kan man undra om magsjuka är enbart av ondo. Man blir visserligen lite matt och svag efterpå, men fastän urlakad ändå utvilad i kroppen och utrensad i huvet, och så fastan på det. Kanske en naturens rehab!?

Redan på fredagseftermiddagen mådde jag betydligt bättre och på lördagsmorgonen var jag, om inte fräsch som en nyponros men, som en ny bättre version av mig själv.

Fredagkvällen hade jag ägnat åt förberedelser inför mitt stundande besök på HerCare om tre veckor. Jag köpte labprover och bokade provtagning i Kristianstad, på enda stället i det här häradet. Sista möjliga tillfället dessutom, 18/2! 😅 Lite flyt ska man ha! Så fyllde jag i två blanketter med massor av sidor. Med vetskapen om att det inte fick ta för lång tid, för då skulle det kunna strula med skicket. Phu, stressigt värre! Ganska utförligt ifyllande krävdes, av matintag, klockslag och rutiner. Fick erkänna att jag lunchar på Pauluns allt som oftast, men tänkte jag kompenserar med grönkål och avslutar ju med guldmjölk varje dag. Så har jag ju faktiskt börjat med rekommenderade frukostmenyerna. Även om de blir till lunch eller i värsta fall kvällsmat ibland! 😂

På lördagkvällen firade vi Niclas uppe i Växjö. Vi åt och åt och spelade spel och hade trevligt, alldeles för länge. Vi försov oss morgonen efter och inte ens Ellen väckte oss förrän framåt halv nio. Hästarna fick ju mat sent kvällen före, men hängde på låset och undrade var jag höll hus med hökärran.

Jag tränade apport med Ellen, back (jägarfot) och pipan i hägnet (i regnet). Bäcken svämmar över sina bräddar och den torrlagda sjön likaså. Nu räcker det snart, annars får det bli vattenapportering på land. Jag har annars anmält oss till viltspårkurs i mars/april, när vi ändå måste gå kopplade. Ska bli intressant hur hon löser det!

Jag råkade stänga in Ellen i stallet ikväll och gick och ropade efter henne, gång på gång. Jag hörde pinglan avlägset, men inte kom hon. Olydiga hund, muttrade jag mellan tänderna! Till sist öppnade hon stalldörren och stormade ut! 😂 Så nu kan hon det, med! 😬 Hon har lösningar på allt! Det fixar sig!

Volvon har tjatat både länge och väl om att det är tid för service, för att på senare tid övergå till att ”tid för service är nu överskriden”. I dag var det då klappat och klart att lämna bilen på verkstaden 07.00, innan jag for till jobbet. Vi skulle dessutom ta med Mimmis BMW för att kolla ljusinställningen, efter att hon fått byta lampa akut en kväll efter jobbet.

Igår plingade det till i min mobil: påminnelse om tid för mammografi kl 07.30 tisdag, det vill säga i morse. Någon ordinarie kallelse har jag inte fått. Att det skulle bli lite tajt om tid, förstod till och med jag. Det visade sig gå finemang att flytta fram tiden till 07.55, så hinner jag ändå i tid till jobbet. Dumt att dra på sig en massa onödig väntetid!

Allt flöt på som smält smör. Jag steg upp en halvtimme tidigare och Leif fixade djuren och vi hade nästan tre minuter tillgodo innan Bosse slog upp dörrarna till verkstaden. Mimmis kärra hade fått lampan ditsatt på fel håll, så det var snabbt åtgärdat. Vi körde hem och bytte till något mindre halkigt fordon och fortsatte mot Hässleholm, där Leif väntade max 10 minuter utanför mammon, innan han lämnade av mig, utan jyckar, på jobbet vid 08.00. 👍😅 Så ska en slipsten dras. Jämn takt!

13.03 hämtade han mig igen, nu med Ellen i bagaget, för att fara mot Hylte (vet inte för vilken gång i ordningen), för att köpa ny pejl (och ett par snuskigt prisvärda gortexkängor). Den andra säljer vi på blocket. Vi åt en utsökt bagel, från macken i Markaryd, på vägen. Bara den var värd resan! Mozzarella/pesto!👌 Leif tog en kyckling/bacon, som inte var sämre den.

Det tog väl knappt en halvtimme i Hylte så var vi väg hemåt igen. Vilket flyt!

Det var när vi kom hem igen som det började. Bromsklossarna var slut, så volvon fick övernatta hos Bosse, men det var väl inte hela världen. Det var när Leif hittade muspekaren till TV-datorn, liggande i hundfåtöljen och därefter ett vältuggat AA-batteri i TV-soffan, som vi förstod vad odjuret haft för sig medan Leif fodrade hästarna inför avfärden vid lunchdags. Men Ellen brukar ju aldrig, sätta i sig saker. Bara smaka lite, och fördärva möjligen. Det andra batteriet lyste dock med sin frånvaro, liksom ficklampan. Vi vände bokstavligen upp och ner på allt som stod väggalöst, fåtöljer och soffor, men inget batteri. Då ringde jag jouren och fick på stört en akuttid på Hässleholms djursjukhus. Ellen hade ju dessutom bara petat i maten när vi kom hem, och det har bara hänt en gång tidigare. Bäst att slå en röntgen och kanske hinna kräka henne, om vi har tur, resonerade vi. Precis när jag var på väg att fara iväg, kom jag på att ficklampan kanske kunde blivit kvarglömd i sadelkammaren igår kväll. 🤔 Det hade den inte! Däremot låg den i Mimmis bil. Konstigt, där har jag inte ens varit. Jag sprang in och vi gjorde om proceduren med underredskontroll av möblemanget. Mycket kan man hitta där, hundben, dammråttor och leksaker, men inget batteri. Men, även en blind höna… Leif såg något glimma till under den fula snidade draken och se, där var det!!! Batteriet. Jag ringde genast återbud till jouren. Tänk vad pengar vi sparat!

Stilstudie av galen valp!

En dag hade Ellen flyttat fåtöljen ett par meter, så den stod borta vid fönstret. Då låg naturligtvis Lisa på fönsterbrädan. 🙃

Mitt i allt spektakel under dagen kom jag på att det måste vara lillebroderns fyllårsdag idag! Jag checkade av med systern om han ville bli firad, och det ville han. Så jag ringde, grattade och anmälde vår ankomst till 50-årskalas på lördag. Om lillebror fyller 50, måste jag kanske inse att jag själv måste vara närmare 50+, snart! 😱

Finns det något värre att försöka somna till än en traktors brmm brmm brmm brmm…. när man har dålig nattsömn och försöker slumra lite på morgontimmarna. Man ska reparera hjärncellerna på natten, men jag känner att de snarast går sönder ännu mer! 🤯 (vad nu detta är för en gubbe! Men känns ungefär så. Snablars små är de, vilket påminner mig att jag fått sms att mina glasögon är färdiga att hämtas!)

Nu är jaktsäsongen över för Lisas del. Det blev ingen mer provstart, eftersom ingen domare hade möjlighet att ställa upp. Synd att hennes husse inte är mer tävlingsintresserad, så hon hade fått visa vad hon går för. Nu får hon ladda tills nästa höst.

Själv har jag anmält till introduktionskurs i jaktprov för SVK Södra (vorstehkubben). Det är verkligen en toppenklubb, som tar väl hand om sina nya medlemmar. De verkar vara en trevlig samling entusiaster hela gänget. Det är annat än collieklubben, som mest verkar bestå av en samling rabiata kärringar som bråkar på sociala medier. Dem kan jag vara utan! Den 11e mars är första träffen med teori, sedan blir det två till med praktiska övningar. Ska bli sååå roligt!

I torsdags kom så distriktsveterinären och vaccinerade de båda yngsta hästarna. Jag brukar annars alltid grunda dem på våren, så tredje sprutan kommer i fas med de andras i november. Av någon anledning blev det inte så med Andvari. Antagligen för att jag tänkt sälja honom. När han skulle ha sin trea missade vi den, trots att veterinären var här flera gånger i våras när Tekla skadat sig och sedan några gånger till och kollade brunsten på stona. När jag tänker efter gjorde vi ju även hingstbesiktning av honom i våras dessutom. Nåväl nu är han ordentligt grundad! 😅

februari 2019
M T O T F L S
« Jan   Mar »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: