Katterna fick sin julklapp några dar i förväg, i form av 2 säckar av sitt favoritfoder. Det var smaskens, och de var helt lyriska!

Ellen är ju nu helt säker på att jag litar på att hon ligger kvar i soffan, när jag går små ärenden, och totalvägrade följa med ut i köket. Jag tog därför bort frukostbrickan och gick utan henne. Om det inte varit för kaffedroppen, på platsen där brickan nyss stått, hade jag aldrig misstänkt att hon smakat på mitt kaffe! Det var uppenbarligen inte gott nog, för koppen var fortfarande full.

Dan före dan var inte riktigt som vanligt. Fram tills nu har tiden fram till jul förflutit som vilken vintermånad som helst. Mesta tiden går till utfodring av alla djuren och hundpromenader. Snön kom bara några dagar före jul och den lyser upp. Så blir det spårsnö. Vi hängde på när Leif gick på inspektion ner till dammen på morgonen. Vi tog med bössan och passade på att skotträna Ellen, och på nå konstigt vänster verkade det som att hon trodde något skulle falla. Hon har ju sett jakttid med husse från TV-soffan. Vorsthrarna Okaarina och Navajo är favoriter, men där skjuts det mestadels bom. Husse bommar aldrig, vet Ellen. Hon ger minsann aldrig upp när hussen kastar dummies. Hon klarar redan riktigt låånga, men som vanligt ställer matten till det, så det blir svårare än planerat. Jag tog med en oanvänd dummy, med varken vilt eller människolukt, som hussen hivade iväg ner i ett snöhål mellan porsen på drygt 30 meter. Hussen vart riktigt impad av hur Ellen använder näsan. Hon ger sig inte förrän hon hittar.

Ellen är en riktig ❄️🌟

Annonser