Det märks ju på det jag skriver att det mesta just nu handlar om Ellen. Ja, så är det nog, och kanske inte heller så konstigt. För ska man inte tillbringa hela dagarna med att städa upp efter henne, så tjänar man på att istället ha henne under tukt och förmaning, dvs sträng uppsikt. Så får det bli. Jag har ju semester. Nu hade jag ju tänkt röja i hemmet, men det går ju sådär, med tanke på gårdagen. Fast jag får ju medge att hon lugnat ner sig betydligt och att hon även lyssnar ibland, samt till och med verkar förstå vad jag menar. Hundar är fantastiska.

Jag har nu vid flera tillfällen, utan kommando, förmedlat att hon kan ligga kvar och vänta, medans jag hämtar mer kaffe etc, och hon gör det! Detta är säkert tack vare att hon är med på jobbet. Det springer folk (liksom jag själv) fram och tillbaka hela dagarna och hon ignorerar det fullständigt och sover vidare. Om man inte påkallar på uppmärksamhet förstås. Då kommer hon, men går genast och lägger sig igen på uppmaning. Så har hon ju lite svårt att hålla reda på när det är lunch, eftersom det skiljer sig från dag till dag. När inte min kropp kan vänja sig vid oregelbundna mattider, hur ska hon! Fast snart ska hon trappas ner från tre till två mål mat per dag, för hon är ju en stor flicka nu, snart 6 månader.

Inte heller på onsdagen har jag lyckats få något gjort. Eftersom solen sken och det var härligt väder bestämde jag mig för att ta tag i ridningen och eftersom Mimmi är i flyttartagen tar hästarnas runtomkringskötsel upp all min tid. Den som inte Ellen tar! 😅

På kvällen kom Daniel och skodde på ridhästarna med snösulor och brodd, så nu är vi förberedda för Kung Bore. ❄️❄️❄️❄️

Det körde upp en svart volvo och rekade torsdag morgon, bara en liten stund efter att Leif och Mimmi lämnat i varsin bil. De skulle lämna Mimmis kärra på verkstaden. Jag var ju helt säker på att det var Leif som vänt tillbaka, så jag steg inte upp. Men när den körde iväg igen några minuter senare, utan att någon bildörr öppnats, kikade jag ut genom fönstret och såg den svarta volvon sakta rulla iväg. Ingen av hundarna sa ett knyst. Kan det vara så att min bil vid köksingången hindrat dem!? Oavsett känns det inte bra, men nu är man i alla fall förberedd för besök.

Tyvärr var jag sedan tvungen att vara hemifrån hela dagen, eftersom jag skulle köra Mimmis Tobbes flyttlass i trailern. Men, hundarna fick hålla fortet och allt var sig likt när Leif kom hem.

Annonser