När man snart ska vara ledig brukar ju vanligtvis tiden snigla sig fram. Men, så är nu inte fallet. Veckorna fullkomligt rusar fram. Det är väl så det är när man har mycket inbokat.

I måndags var Marjolein här och ID-kontrollerade och chipade Tungli, som inte längre får behålla sitt namn, visade det sig. Det verkar bara vara på Island hästarna får heta nästintill vad som helst, bara det är ett namn med isländsk innebörd. Nu är han istället namngiven Leiftri från Gåvetorp. När vi valde det läste vi betydelsen gnistra, glimma och tycker det stämmer med natten han föddes. Nu hittade jag även betydelsen lugn! 🤔

Tekla fick ju heta Tekla, som tur var. Det hade jag ju bestämt sedan länge, att jag skulle döpa ett sto till Tekla. Tekla är ju ett egennamn, så hon har inget att leva upp till. Just nu är hon en egensinnig tonåring, som tror hon kan göra hur hon vill. Så i lördags, när jag mockade lösdriften, samtidigt som hästarna stod och åt, surnade hon till och langade iväg en spark mot mitt lår. Det var första, och sista gången! Absolut förbjudet!! Jag blev jättearg, och det lät jag henne veta! Med råge. Tur jag inte hade mobilen i fickan! Då hade det kanske inte blivit nån blogg idag. Eller hade det gjort mindre ont! 🤔

Tidigare på dagen var jag med Ellen på Vorstehklubbens utställning i Åstorps boulehall. Det var en trevlig tillställning med utmärkta faciliteter, med både stolar och bord samt servering. Nu hade jag ju aldrig varit där tidigare så jag hade, vis av tidigare erfarenhet, asat med mig förutom valp, både vagn, bur, stol och ryggsäck, och fick således lite lugn och ro att följa med i bedömningen, se och lära. Det är alltid intressant med ny ras. Tyvärr så var det ju bara Ellen och kullsystern Elsa, med uppfödare Lennart i snöret, i valpklass 1. Båda fick excellent och Hp (hederspris) och finfina kritiker, men det var Elsa som idag drog längsta strået. De var väldigt typlika och korrekta exteriört, men med lite olika kvalitéer för tillfället. Jag är i alla fall jättenöjd med Ellen som tillfullo motsvarar alla förväntningar. Jag vet att Lennart och jag har lite delade uppfattningar om mentaliteten, men jag tror att Ellen är snäppet intensivare. Men jag har väl fått vad jag förtjänar. 😅

Igår morse, när Leif åt frukost (i ottan) och ”passade” hundarna, passade Ellen på att smyga upp i övervåningen och leta efter mig. Hon har för korta klor, menar Leif. Tyvärr har hon även en skarp näsa och kände att en katt varit inne på toa, snöt en kattbajs, innan jag rusade ur sängen och bar henne nerför trappan i flygande fläng. Jag var jättearg och jag undrar om hon gör om det!

Det är ytterligare en sak som styr mitt liv, som jag kanske måste förklara. Det var Leifs morfar, som byggde det här huset, för en väldig massa år sedan. Han var lite nymodig av sig och skulle ha skjutdörrar istället för vanliga dörrar. Vi gjorde dumheten att spara dessa när vi renoverade och alla, hundar såväl som katter har lärt sig öppna dem. Därmed sagt att man måste ha ögonen på både katter och hundar, sin mat, och allt vad man håller på med heela tiden. Du måste passa din hund, säger Leif! Jaha, slipper jag göra allt annat då?! Min hund är öööverallt, heeela tiden!

Idag, min första semesterdag, var väl en sådan dag. Det började så bra med att jag både hann släppa ut ridhästarna, fodra och duscha, innan ”elen” (som hon heter när vi pratar bakom hennes rygg) började protestera. Hon var med och sov på golvet i badrummet.

Det tar annars alltid en väldans tid innan jag får äta, för alla djuren ska ha mat innan jag äter själv. Jag försöker lära Leif detta, men det har svårt att gå in! Ska byta ut kom ihåg-skyltarna från i somras, ”Stäng av vattnet!”, mot ”Ge hästarna mat, innan du äter själv!”

Efter duschen och lite trixande med påklädning och dylikt fixade jag frukost och fick med mig, valp och allt (frukostbricka, tidning, mobil, laptop, you name it) på samma gång in i TV-rummet. Då far ”elen”det upp i skinnsoffan och kissar på sig! Jag vet ju att det inte var meningen, men hon är ibland mer än lovligt framfusig och vi försöker förmå henne att ta det lite lugnt i sin framfart. Jag blev i alla fall jättearg och skjutsade ut henne i regnet, medans jag högg papper, vattenbalja och trasa och började torka. Det var dock ganska snabbt uppklarat. Men, när jag kom tillbaka in i rummet satt katten och slickade smöret från min ena macka. Behöver jag förklara att jag vart jättearg? Nej, tror inte det. Jag hivade ut katten, och den andre oskyldige, samma väg som valpen (nu inkommen). Jag bredde nya mackor, men aptiten hade svårt att infinna sig. Detta är svaret på frågan: Hur kan du hålla dig så smal? Jo, jag har djur! Jag äter väldigt sällan, jag rider så ofta jag hinner, så promenerar jag miltals och svälter på arbetstid.

Så har jag Ellen! ❤️

Annonser